Dom jävlarna ska skjutas

Man: Hej, jag skulle vilja rapportera ett rån.
Polisen: Jaså, ett rån säger du? När skedde det?
Man: Jag gick på Dundritch street och en man drog fram en pistol och sa: ”Ge mig alla dina pengar.”
Polisen: Och gjorde du det?
Man: Ja, jag samarbetade.
Polisen: Så du gav mannen dina pengar utan att kämpa tillbaka, kalla på hjälp eller försöker fly?
Man: Jo, men jag var livrädd. Jag trodde att han skulle döda mig!
Polisen: Mmm. Men du samarbetade med honom. Och jag har blivit informerad om att du är ganska generös också.
Man: Jag ger till välgörenhet, ja.
Polisen: Så du har en vana att ge bort pengar.
Man: Vad har det att göra med denna situation?
Polisen: Du gick medvetet ner Dundritch Street i din dyra kostym när alla vet att du gillar att ge bort pengar, och så lät du bli att slå tillbaka. Det låter som du gav pengar till någon, men att du nu känner donationsånger. Säg mig, vill du verkligen förstöra en mans liv på grund av dina misstag?
Man: Det här är löjligt!
Polisen: Detta är just vad våldtagna kvinnor möter när de försöker få sina våldtäktsmän inför rätta.
Man: Fuck patriarkatet.
// Stulet från Lady Dahmer via världens underbaraste Clara.

Tuppluren

Jag tar oftast en liten tupplur på ungefär 2 timmar när jag har jobbat dag- jag blir så trött och det är skönt att lägga sig en stund. Nackdelen med att sova på dagen är dock att (iallafall jag) man får drömmer så konstiga drömmar! Jag drömmer jämt något otrevligt och knäppt när jag sover på dagen, och sedan blir jag alldeles mosig. Men det är värt det. The joy of sömn! <3

Jägare och jagade

Jag älskar naturfilm och har alltid gjort det, ända sedan jag var liten och började gråta då jag såg en hemsk kortfilm på Museum of Natural History i New York om hur haven är fyllda med sopor. Naturdokumentärer framkallar så många känslor! Som ilska och vanmakt när jag inser hur mycket som egentligen är förstört av människor och glädje när en valbebis föds. Just nu ser jag del 7 av 10 i serien Life på SVT Play, som handlar om jägare och jagade. Jag lever mig verkligen in i när den veckogamla bergsgetskillingen hoppar omkring på ravinens brant för att undkomma en räv, och andas en suck av lättnad när räven ger sig. Jag tittar med en blandning av avsmak och fascination på när tre geparder fäller och dödar en struts. Okej, jag vet att det låter lite vansinnigt. Men finns det något mer fascinerande än naturdokumentärer?! <3

Bloggkärlek

Jag har varit borta i några dagar i Norrland där det var fantastiskt väder och jag som planerat badade och åt mest. Tog dock även några välbehövliga promenader, om det är någon som är orolig för allt det där ätandet. Jag har märkt att blogga är lite som att träna- (inte för att jag är så värst duktig på att varken det ena eller det andra, men, ni fattar) ju mer man gör det desto mer kreativ och inspirerarad blir man och tillslut får man liksom ett behov av att göra det. Och att det är jäkligt svårt att komma igång igen om man tagit en liten paus, för då har man liksom redan fylld igen luckan som blev i ens liv när man slutade- oftast med något oviktigt som typ att surfa runt på internet och kolla på fina klänningar (he-hem) eller sova (det är sant). Men jag älskar att läsa bloggar och att inspireras av andra unga tjejer (vilket är så himla kul förresten, att bloggosfären är en av platserna där unga tjejer dominerar och är mest framgångsrika)s texter och bilder. Jag älskar att man liksom får ta del av någons liv, någons vardag. En blogg är så mycket mer än en dagbok på internet; en bra blogg är som ett litet fönster in i en annan människas liv. Och det är så vackert att jag vill ta del av det! <3

Förresten- den underbara Sandra Beijer med Niotillfembloggen gjorde en lång lista på de bloggar hon läser- och när jag klickade mig runt bland allt det vackra hittade jag denna pärla. Hon är så vacker och tar fantastiska bilder, gillar cupcakes och vintagemode. Anglofilen i mig fick verkligen sitt lystmäte, för hon bor och studerar mitt i det fantastiska London (där jag förövrigt aldrig har varit). Hurra!

Var 90:e sekund

En kvinna var 90:e sekund. Kan du gissa vad det betyder? Vi går miste om en kvinna var 1,5 minut. På grund av vad? Aids kanske, cancer, några av de sjukdomar vi inte helt har lyckats lösa gåtan till? Nej, det är inga sjukdomar som sliter bort dessa kvinnor och det är varken krig eller svält. Det jag tänker berätta är mycket konstigare än så. En kvinna dör var 90:e sekund på grund av komplikationer i samband med graviditet och förlossning. De flesta kvinnor dör enligt WHO på grund av infektioner, allvarliga blödningar, havandeskapsförgiftning, kramper, kraftigt stigande blodtryck, förlossningshinder samt komplikationer efter osäkra aborter. Dessa kvinnor dör inte av någon mystisk obotlig sjukdom- de dör av saker som lätt skulle kunna förhindras om de fick tillgång till rätt vård i tid.
När unga flickor tvingas in i tidiga äktenskap, när flickor könsstympas, utsätts för könsbaserat våld, nekas rätten till självbestämmande och när tillgång till och information om preventivmedel saknas- då ökar också mödradödligheten. Många kvinnor dör i svåra smärtor hemma, till fots på väg till sjukhuset, i bilar, på motorcyklar eller i sin sjukhussäng därför att de har kommit fram alldeles för sent eller inte har råd med de mediciner eller blod de behöver. Detta är den största människorättsskandalen i vår tid. Här kan du läsa om det- och göra något.

"Kvinnor dör inte på grund av sjukdomar som vi inte kan behandla. De dör för att samhället ännu inte bestämt att deras liv är värda att räddas." -Mahmoud Fathalla

Katastroffonden

Jag tror att en tragedi som den i Norge kan ta det goda i människor. Hundratusentals människor har lämnat rosor, tänt ljus och gått i demonstrationståg för att manifestera mot våld terror. I stället för att bli mer rädda för varandra, har norrmännen gått i bräschen och visat att det går att gå en annan väg: att möta extremism, hat och främlingsfientlighet med medmänsklighet, kärlek och förlåtelse. När jag läste om tragedierna i Norge gick det också upp en annan sak för mig: alla människor är mina bröder och systrar, och deras lidande är vårt lidande. Det finns inte mycket jag kan göra för att lindra det lidande som de anhöriga till dem som miste sina liv på Utōya måste känna. Men jag kan göra något för andra människor, där det fortfarande finns hopp om liv. Just nu befinner sig många tusentals människor i stor nöd på Afrikas horn. Den mest omfattande torkan på 60 år har drabbat regionen och många människor riskerar att svälta ihjäl om de inte får tillgång till rent dricksvatten och mat. Det här är något vi kan påverka och göra något åt. Det här är något som sker nu. Här, här och här kan du skänka pengar till insatser som går direkt till de drabbade i östra Afrika. Visst behövs politiska förändringar för att på sikt utrota fattigdomen och hungern, men det bästa vi kan göra just nu är att göra vårt bästa för att människor får mat för dagen.

Berättelsen om hur jag bröt tån

Jobbet har helt sugit musten ur mig, och jag har återhämtat mig genom att dricka ekologisk oboy och sova ungefär arton timmar om dygnet. Häromdagen gjorde jag ju illa tån när jag skulle springa upp för trappen, så i fredags åkte jag och röntkade foten och det visade sig att tån var bruten! Mamma följde med som moraliskt stöd och stod för underhållningen under sjukhusbesöket. På ortopeden såg det ut som en verkstad med skruvmejslar, många olika sorters tänger i olika storlekar samt en mycket stor och skrämmande sug- slang. Jag fick se mina röntkenbilder på dataskärmen och det var ganska fascinerande. Jag tycker att röntkenbilder är så vackra, som konstverk. Tänk att min fot är så fin inuti! Tydligen gör de inget åt brutna tår iallafall, så jag blev hemskickad med en ordination att köpa träskor och dricka oboy. Hehe.