Var 90:e sekund

En kvinna var 90:e sekund. Kan du gissa vad det betyder? Vi går miste om en kvinna var 1,5 minut. På grund av vad? Aids kanske, cancer, några av de sjukdomar vi inte helt har lyckats lösa gåtan till? Nej, det är inga sjukdomar som sliter bort dessa kvinnor och det är varken krig eller svält. Det jag tänker berätta är mycket konstigare än så. En kvinna dör var 90:e sekund på grund av komplikationer i samband med graviditet och förlossning. De flesta kvinnor dör enligt WHO på grund av infektioner, allvarliga blödningar, havandeskapsförgiftning, kramper, kraftigt stigande blodtryck, förlossningshinder samt komplikationer efter osäkra aborter. Dessa kvinnor dör inte av någon mystisk obotlig sjukdom- de dör av saker som lätt skulle kunna förhindras om de fick tillgång till rätt vård i tid.
När unga flickor tvingas in i tidiga äktenskap, när flickor könsstympas, utsätts för könsbaserat våld, nekas rätten till självbestämmande och när tillgång till och information om preventivmedel saknas- då ökar också mödradödligheten. Många kvinnor dör i svåra smärtor hemma, till fots på väg till sjukhuset, i bilar, på motorcyklar eller i sin sjukhussäng därför att de har kommit fram alldeles för sent eller inte har råd med de mediciner eller blod de behöver. Detta är den största människorättsskandalen i vår tid. Här kan du läsa om det- och göra något.

"Kvinnor dör inte på grund av sjukdomar som vi inte kan behandla. De dör för att samhället ännu inte bestämt att deras liv är värda att räddas." -Mahmoud Fathalla

Katastroffonden

Jag tror att en tragedi som den i Norge kan ta det goda i människor. Hundratusentals människor har lämnat rosor, tänt ljus och gått i demonstrationståg för att manifestera mot våld terror. I stället för att bli mer rädda för varandra, har norrmännen gått i bräschen och visat att det går att gå en annan väg: att möta extremism, hat och främlingsfientlighet med medmänsklighet, kärlek och förlåtelse. När jag läste om tragedierna i Norge gick det också upp en annan sak för mig: alla människor är mina bröder och systrar, och deras lidande är vårt lidande. Det finns inte mycket jag kan göra för att lindra det lidande som de anhöriga till dem som miste sina liv på Utōya måste känna. Men jag kan göra något för andra människor, där det fortfarande finns hopp om liv. Just nu befinner sig många tusentals människor i stor nöd på Afrikas horn. Den mest omfattande torkan på 60 år har drabbat regionen och många människor riskerar att svälta ihjäl om de inte får tillgång till rent dricksvatten och mat. Det här är något vi kan påverka och göra något åt. Det här är något som sker nu. Här, här och här kan du skänka pengar till insatser som går direkt till de drabbade i östra Afrika. Visst behövs politiska förändringar för att på sikt utrota fattigdomen och hungern, men det bästa vi kan göra just nu är att göra vårt bästa för att människor får mat för dagen.

Berättelsen om hur jag bröt tån

Jobbet har helt sugit musten ur mig, och jag har återhämtat mig genom att dricka ekologisk oboy och sova ungefär arton timmar om dygnet. Häromdagen gjorde jag ju illa tån när jag skulle springa upp för trappen, så i fredags åkte jag och röntkade foten och det visade sig att tån var bruten! Mamma följde med som moraliskt stöd och stod för underhållningen under sjukhusbesöket. På ortopeden såg det ut som en verkstad med skruvmejslar, många olika sorters tänger i olika storlekar samt en mycket stor och skrämmande sug- slang. Jag fick se mina röntkenbilder på dataskärmen och det var ganska fascinerande. Jag tycker att röntkenbilder är så vackra, som konstverk. Tänk att min fot är så fin inuti! Tydligen gör de inget åt brutna tår iallafall, så jag blev hemskickad med en ordination att köpa träskor och dricka oboy. Hehe.

Lilltån har fått stryk

Aj aj aj vad jag har ont i tån! Jag har slagit mig. Imorgon är jag ledig. Då berättar jag mer. Godnatt, världen.

Balsam

Första dagen på jobbet idag. Sjuk. Trött. Illamående. Men nu ska jag läsa Daddy Longlegs i sängen. Åååh, härligt. Balsam för en trött själ.

Goda böcker och vackert fika

Idag kom böckerna jag beställt- Repris klassikerserie med illustrationer av Lina Bodén. Jag är så pepp! Älskar doften av nya böcker när man försiktigt öppnar pärmarna, borrar in näsan i sidorna och sniffar. Mm. De är så vackra med sina färgglada omslag och krämigt vita innanmäten också. Hehe. Jag har redan börjat läsa Daddy Longlegs (Pappa Långben på svenska, fast jag tycker titeln gör sig bättre på orginalspråket faktiskt) och den är så bra!
En rolig sak som hände idag var att när jag skulle hämta böckerna i kiosken frågade han som jobbade om jag ville ha kaffe. Jag tvekade, sedan tänkte jag att varför inte? Så jag satte mig och småpratade lite och drack kaffe och det var jättetrevligt och så fick jag en croissant med chokladfyllning. Den tog jag med hem. Jag var välkommen tillbaka närsomhelst och då skulle jag få fika. Haha! Jag har fått en ny vän.
Sedan när jag kom hem bakade jag fantastiska cupcakes med rosa citronglasyr, några med chokladglasyr och dekorerade med violer och rosenknoppar. Familjen kom hem från västkusten idag så jag bjöd på dem. Och beskt svart kaffe som tjära. Gott! Kanske jag tar med en cupcake till min nya vän någon dag.

Lycka

Jag älskar att sitta ute precis innan skymningen när det luktar skog och jord och parfym av alla blommor.

Jag älskar att gå runt i mina egna tankar

och att sitta framför pianot och höra min egen röst och sjunga som att hjärtat håller på att brista, och få rysningar och tuppskinn, och tusen personer sitter alldeles andlösa, fast jag är alldeles för mig själv.

och att beundra mönstret i ett skirt tyg

att upptäcka ett rött smultron som ett litet smycke mot en grön djungel i miniatyr.

att se ett kostymdrama och leva mig in i handlingen

och den där stunden precis efter att man lagt på och lägger sig för att sova då man vet att man är tusentals mil ifrån varandra men i bådas tankar kysser man varandra.

att vattna blommorna.

att cykla ute precis innan ett stort oväder och höra alla ljud mycket skarpare och känna elektriciteten i luften med varenda fiber i kroppen och känna sig extatisk av lycka.

att lyssna på tystnaden

att åka bil i ett vackert land med musik i radion, berg, skogar och sjöar runt omkring och ingenting annat än frihet framför sig

att gå över en äng med gräs och blommor upp till midjan och där man kan lägga sig ned om man vill och gömma sig och se upp mot himlen som är blå med massor av vita moln.

att krama min mamma.

att plocka blommor.