Iiih! Äntligen har den kommit! Jag beställde Portia de Rossis Unbearable Lightness från biblioteket för ungefär tre veckor sedan, och idag fick jag till min stora gjädje reda på att den hade kommit in. Jag är redan igenom halva, och kan väl säga att den överträffade mina förväntningar. Ganska rejält. Det är en modig och överraskande osentimental självbiografi som skildrar de Rossis kamp mot sina egen kropp och den brutala cirkeln av självförakt, ångest och rädsla hon dras in i när att hon börjar jobba som modell vid tolv års ålder. Det är intressant och kul att det finns ett feministiskt perspektiv även om det inte är direkt uttalat. Boken är så ärlig och rakt från hjärtat skriven att jag bara vill gråta när jag läser vissa delar. Det bästa är att man från början vet att den kommer att få ett lyckligt slut, så den behöver inte vara så bedövande sorglig trots att den är det. Jag är en sucker för lyckliga slut. Men att hon inte är den enda som har varit sjuk på det här viset, det blir jag så ledsen när jag tänker på.