Jag älskar min andra hälft. Hon är verkligen den jag vill leva, bli gammal och skaffa barn med. Tidigare har jag funderat mycket kring det där och tänkt att jag kanske missade världens chans för att jag hittat en partner så snabbt. Missat någon som skulle vara perfekt för mig och min tvillingsjäl i allt liksom. Lägg till det faktum att min partner bor på andra sidan jorden. Det har jag haft lite ångest över.
Nu tror jag itne längre på den där drömmen om den perfekta partnern. Den finns nog bara i sagornas värld. Det finns nog ingen drömpartner som bara väntar på att dyka upp. Perfekta relationer ligger inte bara och väntar; de skapas. Det finns inte heller någon långvarig relation som inte utsätts för prövningar. Alla förändras också. Så allt är inte alltid en dans på rosor. Men jag tror att det viktigaste är en vilja och en strävan efter ett gemensamt mål. Och ja, det kanske bara är slumpen som gjort att vi träffats och blivit tillsammans. Det känns ju rätt slumpartat. Men vad gör det? Och vad vet jag egentligen? Mormor säger alltid att det finns en mening med allt som händer. Så trots att vi stött på motstånd både inifrån och utifrån har vi gått igenom så mycket tillsammans nu att vi känner varandra väl och är trygga med varandra och relationen. Jag är så glad för det. Det är som Clara säger: har man hittat någon att älska ska man hålla i hårt och aldrig släppa taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar