Ledsen argbigga

Jag mår dåligt över en sak.
Häromdagen var jag oerhört fed up med hur lesbiska/bisexuella tjejer framställs i media. Jag försökte leta lite förebilder på internet men INGEN var eller såg ut som som jag. Droppen, eller dropparna, var när jag googlade kända lesbiska kvinnor och fick upp en före-detta Playboymodell som var gift (med en man) och hade barn, och en diskussion på det lesbiska forum som jag är en frekvent besökare av som handlade om fantasier av ohomo-ig art. Då grät jag lite. Sedan slog det lite slint. Jag loggade in på det sagda forumet och spydde galla, massor av galla, över bisexuella tjejer. Jag skrev ungefär att de inte borde tillhöra vårt community eftersom de stod med en fot på varje sida och därmed inte kunde vara 100% engagerade i kampen för våra rättigheter.

Jag fick massor av svar. Folk blev skitarga på mig; en del skällde, en del ville läxa upp mig och jag tror att några ville döda mig. Ett par visade sig vara förstående trots att det inte höll med mig i sak. Då blev jag ännu mer ledsen och arg, så jag ringde min tjej och berättade vad jag skrivit.
"Va, sa hon, så kan du ju inte skriva. Det är elakt. Folk kommer att bli ledsna."
Då tog jag på mig offerkoftan och tyckte synd om mig själv för att jag hade en sån oförstående partner. Det varade inte länge. Sen skämdes jag. Jag blev förtvivlad över att människor var så arga på mig och att de nu trodde att jag var en elak och bitter person som trackade andra människor därför att de inte var som jag. Sån vill jag inte vara, alls. Men det var så de såg mig. Och det var det som gjorde mig så förtvivlat ledsen, inser jag nu, att jag betedde mig precis som de som hatar andra människor bara för att de är annorlunda. De som hatar på grund av bakgrund, hudfärg, vem man väljer att älska. Jag vill inte vara sån.

Så jag vill bara skriva det här, trots att jag vet att ingen som såg det förra jag skrev kommer att läsa det, att jag är så ledsen. Jag ber om ursäkt, det var inte alls meningen att såra någon. Jag var arg över att det inte finns tillräckligt många kända och framgångsrika lesbiska tjejer att se upp till. Jag var arg på dem som ser homosexualitet som ett roligt experiment och inte som ett legitimt livsval, ett svårt livsval i många fall. Man kan inte döma en grupp efter några enstaka individer. Och självklart ser jag att bisexuella är en del av HBTQ.

Nu fattar jag iallafall varför hon kallas "bättre hälft". Hon accepterar inte att jag kommer med intoleranta åsikter. Hon säger till när jag beter mig galet när jag inte fattar det själv och tar ingen skit. En sån borde alla ha. En bättre hälft. i nån form.

Oj. Här har jag ju inte varit på länge ju. Men det gör inget, jag har väl varit ute i det fina vädret eller nåt...som idag, idag tog jag till exempel en promenad ute i solen för att få mina dagliga små vitaminer. Jag hade ledig dag så jag tog på mig min knallblå vinterjacka och stack ut. Mötte tre rådjur som stod och kollade på mig och en tant som nästan skrämde livet ur mig när jag insåg att hon inte var något rådjur. Hon var dock mycket trevlig.

Jag har mått oförskämt bra de senaste dagarna (fast jag fattar inte varför man säger så egentligen. Som att jag skulle vara oförskämd för att jag mår bra? Eller vad? eller är det kanske ironi som jag är för trög för att fatta? Äh.) Jag har fyllt år och fått, verkligen, oförskämt mycket presenter och uppmärksamhet från släkt och vänner och jag är så innerligt lycklig och tacksam över att ha en sån fin släkt och familj. Sen började jag en kurs på Högskolan som helt har överträffat mina förväntningar. Retorik är sjukt kul. Jobbet med musikalen har också kommit igång på allvar så det ser jag fram emot tre gånger i veckan. Det enda som skulle kunna få hända nu är att jag får det där dagisvikariatet jag sökte imorse.

Jag fick en iPad i födelsedagspresent och sedan dess har den varit min trogna följeslagare. Den måste få ett namn snart tror jag. På den har jag upptäckt tjusningen med Farm- och BakerStory, läst e-mags och förundrats över zoomfunktionen. Jag har även fått panik över två små repor, så nu får Paddan stanna hemma i tryggt förvar, för jag är en ansvarskännande padmamma. Iallafall tills jag har införskaffat ett skydd för 500 kr och det lär ju bli ett tag men min nuvarande skrala ekonomi!

Sedan måste jag erkänna att jag inte varit helt ärlig...för att vara uppriktig har jag tappat bort min kameraladdare (oh hemska tanke!) så jag kan tyvärr inte ladda upp fler (nya) bilder till bloggen innan jag har köpt en ny, vilket gör mig lite ledsen. Sen har jag också tänkt lite på mina Australienbilder som jag inte vet vart de finns. De kan var för evigt borta i cyberrymden eller på en backupfil hos Datametropolen. (Jag hoppas på det senare! Fingers crossed.)

Jag skickade iväg ett Alla Hjärtans Dag-paket till min gulliga hälft för nån vecka sen som den hopplösa romantiker och hejdlösa högtidsdyrkaren jag är. och så har jag lämnat en kanske-inte-så-implicit önskan om att få en sån här "tatty teddy" nån gång i framtiden. inte för att jag är snål eller så, jag tyckte bara att det skulle vara lite väl om jag köpte en till mig själv. trots att jag är 100% för att älska sig själv och allt det där.



åh, den är så söt ju! och medan jag wiki:ade nallen för att få reda på vad den hette för att berätta för min söta hälft, hittade jag en japansk nalle, så nu vill jag ha den också. jag är en sucker för japansk suteki...inte undra på att det är en miljardindustri. (tror jag iaf.)
så här ser de ut, de heter rilakkuma och görs av ett företag som heter san-x.



iiih! galet söta ju.


jaja, när jag ändå är fast i prylmanins slemminga tentakler...här är min önskelista. alltså, saker som det skulle vara kul att ha. if I was a rich girl som konsumerade.



bilder härifrån härifrån