Jag har blivit lurad.

Just det, jag har blivit lurad. På en massa pengar. Alla mina vänner pratade så bra om Telia Max 25 och att det var så billigt billigt och att man kunde ringa alla med telia gratis.
Jo tjena.
Max 25 har kostat mig tusentals kronor varje månad, inte bara eftersom jag varit dum nog att ringa till utlandet men även för att abbonnemanget kostar 150 kr/månaden. 150 spänn!!! Och det är inte alls gratis att ringa, det kostar en krona i öppningsavgift varje gång man ringer. Det enda som är gratis är smsen. Inom Sverige. Och som om inte det vore nog, ör det TRE MÅNADERS uppsägningstid! Fy fan vad lack jag blir. Jag hatar allt som man måste betala i efterhand eller per månad. Jag tänkar ALDRIG köpa något på avbetalning, det är ett som är säkert. Jag känner mig så himla dum att jag gick på det och skrev på ett avtal utan att kolla vad som gällde innan. Det var fruktansvärt dumt av mig. Och nu är jag stuck med den där jävla avgiften till mitten av mars. Fy på mig.
Jag har iallafall verkligen lärt mig en läxa. Jag ska aldrig någonsin ha ett abonnemang mer.

Igår var jag oerhört effektiv, igen, och skickade iväg sju ansökningar. Idag skrev jag tre och hann dessutom med att ta en solpromenad tidigt på eftermiddagen och dricka en massa te. Sen gjorde jag pizza åt mig själv och min bror av gammal scones- och pizzamix. Dessutom har jag rensat ur ett skåp; slängt och omplacerat saker. Det är så skönt att utöva lite Feng Shui i vardagen. Ta upp en sak, fråga sig själv "Behöver jag den här saken? Tycker jag om den?" och om svaret är nej ge bort den. Fantastiskt!
Det är en sak som dock har gnagt lite på mig idag. Jag snubblade över en blogg tidigare, skriven av en tjej som jag gissar var runt min ålder. Det som jag reagerade på var att hon skrev något om att "vi tjejer" borde unna oss lite mer "behandlingar och ingrepp" i vardagen. Jag tyckte att "ingrepp" var en konstig formulering eftersom jag antog att hon menade manikyr eller bikinivaxning eller nåt ditåt. Men när jag läste vidare så fattade jag att hon menade kirurgiska ingrepp! Hon hade bokat tid för att fylla läpparna med restylen (heter det så?) och tyckte att fler tjejer borde "unna sig" det.
Är jag otroligt naiv som blir chockad av det här? Egentligen är det väl inte så jävla konstigt att det finns folk med den här uppfattningen när hela modebranschen är så likriktad och det i princip bara finns ett ideal för hur man (som kvinna) ska se ut, annars är man fel. Men någonstans har jag ändå gått och trott att människor inte blir lurade av den här förändringshysterin. Att de flesta är starka nog att stå emot; att trivas med sig själva.
Tji fick jag.
Bloggtjejen ville göra en bröstförstoring för 45000 spänn. Hon verkade snäll, intelligent och väldigt generös mot alla utom sig själv. Om jag träffade henne skulle jag vilja fråga henne: det må så vara att du vill vara lång, smal och ha stora bröst för din egen skull, men skulle du lägga de kraven på någon annan? Om inte, varför måste du då ha de kraven på dig själv, krav som du själv säger du mår dåligt av att inte leva upp till?
Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att hon en dag kommer att tycka om sig själv som hon är, njuta fullt ut av livet och kunna äta massor av chokladglass framför tv:n utan att känna ett enda styng av dåligt samvete efteråt. För hon är så jävla värd det.

På tal om inlägget ovan måste jag också spy lite galla över modeindustrin som ser kvinnor som dekorativa slit- och slängprodukter med begränsat bästföredatum. För vem har egentligen bestämt att det bara är en sorts människor som är vackra? Likriktningen är total. I Top Model verkar man tycka att man är framåt och nyskapande när man väljer modeller med olika etnicitet, och det må så vara, men herregud människorna ser ju ändå exakt likadana ut allihop. Och är det någon som på något vis sticker ut lite extra från mängden åker hon ändå ut efter ett avsnitt eller två. Kvinnor används som förbindligt leende dekorationer i tv-reklamer. Producenterna, fotograferna, regissörerna är (fortfarande med få undantag) män. Så det är väl inte så jäkla konsigt om en 12-åring får anorexia och tror hon måste skönhetsoperera sig för att vara okej. Och problemet är inte bara likriktningen i modevärlden. I grunden handlar problemet om den utseendehets som drabbar kvinnor, eftersom de bedöms efter sitt useende i så mycket högre utsträckning än män.

Ta-da!

hej! var det länge sen? jag sitter här och har lite bröllopsmani jag. inte för att jag tänkt gifta mig än, nej nej, men hallå det är beroendeframkallande att sitta och kolla på klänningar, klänningar och klänningar. sedan kollar man på bilder på kändisar som Ellen Degeneres och Portia de Rossi och blir lite gråtmild. Och Viktoria som är så vacker att jag typ smäller av!(även fast prinsen i mina ögon ser ut som en groda.) men vet ni vad det finaste är? när man läser om varför Brangelina valde att inte gifta sig.
"Angie and I will consider tying the knot when everyone else in the country who wants to be married is legally able."
Jaaaa typ! Jag älskar Brangelina.

bild härifrån.

Stressfågeln! Pipipiippipi! Pi!

Puh! Idag har jag virrat och irrat omkring som en huvudlös höna. Jag började dagen ganska sent med min sedvanliga kopp te, ovetande om vad som komma skulle. Precis när jag kommit ur duschen ringer en snubbe från rörbolaget som har fixat värmen i vårt hus och vill komma och fixa till nåt rör som tydligen skulle plåstras eller stoppas om. Jag får panik eftersom jag säger att visst, det är helt OK att han kommer på stört och irrar runt sökandes efter kläder eftersom jag inte vill möta rörmokare endast iförd duschhandduk/underkläder och helst vill komma iväg innan han anländer. Försöker klä på mig, boka träningspass, återfukta mig själv, packa gympapåse och chatta med flickvän samtidigt. Upptäcker att träningspass är fullbokat. Bokar annat träningspass till på fredag istället. Gömmer gympakläder, vill inte att rörmokare ska se högen. Gömmer trosor+annat i panik ifall rörmokare skulle komma och titta i badrummet uppe. Försöker att torka upp droppar av spilld babyolja på badrumsgolv för att förhindra halkolycka när rörmokare kommer upp. Plockar skärrad (rörmokare/hantverkare överhuvudtaget har alltid en förmåga att skrämma slag på mig, fast det är såklart inte deras fel, vad kan jag säga, jag är harig) ihop mina saker, vilket antagligen tar dubbelt så lång tid som vanligt, rafsar åt mig bilnycklarna och är precis på väg ut genom dörren när sagda rörmokare anländer och blockerar bilen med sin rörmokarvan. Jag ber honom snällt flytta bilen. Det gör han. Tydligen var min rädsla obefogad. Eller? (...)

Väl nere på stan inser jag att jag i min iver att komma iväg glömt både vantar och mössa hemma. Jag som verkligen jobbar på att överkomma min tankspriddhet och det den för med sig, att jag tappar bort saker. Men stress är det absolut värsta. Fy.
Jag uträttar några ärenden på bibblan och arbetsförmedlingen och springer mellan försäkringskassan och banken och tillbaks igen, innan jag gör ett stopp hos optikern för att få brillorna att sitta kvar. Sen går jag in på några affärer och erbjuder mina tjänster, några tackar nej (och gör ett stort misstag) men Intersport och KappAhl får iallafall två färska ex av mitt CV direkt från tryckpressarna och jag känner mig relativt nöjd.
Efter det kände jag ett behov av att handla, så det gjorde jag, närmare bestämt pizzaingredienser och bakade an ostfylld, grönsaksdrypande pizza åt familjen. För sådan är jag.
Känner bara att hela dagen har präglats av stress och ont i magen och ryggen, myror i kroppen och huvudet på annat håll. Helt motsatt dagen igår, som präglades av lugn, harmoni (nåja) och effektivitet.

Men! Imorgon ska jag göra lite inofficiell praktik på ett fotoföretag i Gävle. Gissa om jag ska präglas av lugn och harmoni va. Det ska bli roligt. Fast jag är nervös, såklart. Hör ju liksom till intalar jag mig.

français? je ne parle, chére madame

Är så vansinnigt trött. Att sätta ihop ikeamöbler är en pärs. Mamma kom hem glädjestrålande för x antal timmar sedan med ett antal möbler och andra prylar som hon hade fyndat för säkert inte många kronor(tre kronor styck för de nya muggarna, berättade hon med undertryckt förtjusning). Så jag har den senaste timmen skruvat, vridit, vänt och dunkat som den goda dottern jag är. Och än är det inte över, men jag tar mig en välförtjänt vilopaus.

Jag har varit ganska effektiv idag, har gått runt och lämnat mitt CV till massa olika potentiella arbetsgivare. Efteråt tänkte jag belöna mig själv med en mangosmoothie och jag pinade den stackars kassörskan med att endast inhandla exotiska frukter som papaya som visserligen inte ingick i receptet men som jag kände för att handla ändå. (sjukt hur mycket ingredienser det krävs för en mangosmoothie egentligen. här gick man och trodde man att den mest bestod av mango, men tji fick man för det. den visade sig till största del bestå av banan, passionsfrukt och apelsin.)
När jag snällt gått för att packa i mina varor utbrister kassörskan förundrat: "Vad förvånad jag blev när du började prata svenska! Jag som trodde du var från utlandet. Jag trodde du var från Frankrike eller nåt!"
Vilken spontan grej att kläcka ur sig liksom. Men jag tackar och tar emot eftersom jag har hört att franska kvinnor ska ha grym klass och stil och så va. Inte för att jag är nån francofil direkt. Dock blir jag lite fundersam. Kanske borde nysta lite i det här?

brokigt

Idag har jag varit produktiv, trots att jag mest suttit framför datorn. Har skickat iväg en del ansökningar, uppdaterat min CV och skapat en lista på över tio ställen i stan att söka jobb på på måndag. Jag hoppas att mina ansträngningar bär frukt...

Jag har lite funderingar angående den här bloggen också. Jag fattar inte hur jag ska kunna byta teckensnitt till exempel, utan att ändra hela bloggens utseende. Jag vill kunna göra bilderna större. Irriterande.

Efter en del fotande och lite redigerande av bilder tagna med min nya fina rosa julklappskamera (tack pappa) har jag kommit på att bilderna den producerar inte riktigt håller måttet när det gäller det estetiska uttryck jag ibland suktar efter. Därför bekräftar jag att jag önskar en nya Canon systemkamera av något slag av mig själv när jag får pengar. Den kan ju rentav få bli ännu ett incitament för att skaffa ett nytt jobb pronto.

Hu. Nu har jag lite ont i magen, den protesterar efter den sista hinken julte nämligen. Nu ska jag sova i mjuka bolster. Sedan ska jag till upp till nordliga fjälltrakter och leva loppan med fjällugglor och åka skidor i fantastisk vacker natur och glittrande vintervit kyla, hurra! Godnatt.

aktivera

Yay! Datorn i hallen fungerar igen efter några dagars strejkande så nu är jag återigen tillbaka i det förlovade landet internet. Den här är mer lätthanterlig än min brors stora monsterdator så jag är tacksam (tack datorn).

har alltså precis kommit tillbaka efter en gnistrande kall vinterpromenad till bussenhållsplatsen där jag vinkade av söta Biffen som har varit här och umgåtts och ätit med med mig sen igår eftermiddag. Så himla fint att ses igen efter typ ett halvår (!) på skilda håll och man undrar ju lite varför man inte tar sig i kragen och träffar sina kära vänner när de är så inspirerande, snygga och roliga. DET ska det iallfall bli ändring på. Det är ju synd att bara låta dem samla damm. haha.

Juste! Jag måste ju berätta om mitt nyårslöfte. Ett av mina nyårslöften iår är att jag ska bli mer aktiv inom "the gay community" i mitt område (varför finns det inget bra ord på svenska??).jag har skrivit till RFSL Gävle och sagt att jag vill jobba ideelt som typ föreläsare eller nåt. Man får säker gå på massa kurser gratis också, sånt gillar jag, speciellt allt med feminism/gaytema såklart. Dels vill jag känna att jag faktiskt gör något aktivt för att göra skillnad förutom att "bara" vara med i massa facebook-grupper och dels vore det fett att träffa andra queers för jag har ju ärligt talat inte så många hbtare i min bekantskapskrets. Jag hatar egentligen att dela upp människor så, alla är ju människor liksom och mina vänner är fantastiskt fina och öppensinnade människor. men de flesta av mina vänner är ju hetero och det är inte jag. Så.


Biffen och Pizzan.

Nytt År

Ett av mina nyårslöften i år var att starta en blogg och uppdatera den ofta. Ofta är lika med mer än en gång i veckan. Det här ska bli intressant; ett litet prov på min beslutsamhet.