Längtan

Hade jobbintervju idag, det kändes inte speciellt bra men vad gör man. Tog cykeln ner till stan, det var himla skönt att röra på sig efter ett par dagars stillasittande. För en gångs skull är jag också klar med hemtentamen i tid så det var en fin frihetskänsla att äntligen få andas den kalla vårluften (jag tillät mig inte några promenader medan jag slet med tentan eftersom jag ändå inte skulle kunnat slappna av). längtar så oerhört mycket efter att kunna köpa en egen proffsig kamera. Jag längtar efter ett eget hus att dekorera efter eget huvud, efter hemmagjord skagenröra på tunnbröd med pommac till och efter varma vårdagar. Åh och jag längtar efter att fortsätta läsa Bergets Döttrar av Anna Jörgensdotter, en författare från trakten. Den ligger här på täcket och lockar. Och jag längtar nog efter att få se något bra program på SVT play också. Helst någon naturdokumentär, gärna om växter. Jag älskar växter, de är magiska på något sätt. När jag skaffar ett eget hus ska jag ha massor av fina växter i fönstren, så jag måste väl passa på att lära mig så mycket som möjligt. Åh, och jag längtar verkligen efter att jobba som journalist. Det finns så mycket att se fram emot här i livet!

Unken dag

Skriver så att tangentbordet glöder på min hemtenta. Att det ska vara så besvärligt att knåpa ihop tre ynka små sidor. Men efter nästan två så kände jag inspirationen dunsta bort. Jag vill bara vara ute och ha sol i ansiktet. Äh.

Grräddte och korsord

Idag har jag varit ledig. Tog cykeln till farmor och farfar i det vackra vårvädret ( dock blåste det isande vindar så att jag fick lite öronvärk) och satt på deras altan och avnjöt solen och sällskapet på deras altan med en kopp te, bullar och några smörgåsar som sällskap. Vi löste korsord och pratade viktigheter. Vardagslyx! Jag lever helt klart ett flott liv.
Imorgon är det tänkt att jag och farmor ska baka matbröd, och väderpinnen pekar uppåt så jag hoppas på ännu en frisk och solig vårdag. Mina pärlhyacinter på fönsterbrädan börjar slå ut, och pelargonsticklingen jag satte i mormors fina gamla rosa tekopp har slagit rot. Fint att leva är det.

Dröm

Bilder. Jag längtar efter en riktigt bra kamera att möta vårens färger med. Jag har jobbingervju på torsdag. Kanske kan en het dröm bli till verklighet.

Iiih! Äntligen har den kommit! Jag beställde Portia de Rossis Unbearable Lightness från biblioteket för ungefär tre veckor sedan, och idag fick jag till min stora gjädje reda på att den hade kommit in. Jag är redan igenom halva, och kan väl säga att den överträffade mina förväntningar. Ganska rejält. Det är en modig och överraskande osentimental självbiografi som skildrar de Rossis kamp mot sina egen kropp och den brutala cirkeln av självförakt, ångest och rädsla hon dras in i när att hon börjar jobba som modell vid tolv års ålder. Det är intressant och kul att det finns ett feministiskt perspektiv även om det inte är direkt uttalat. Boken är så ärlig och rakt från hjärtat skriven att jag bara vill gråta när jag läser vissa delar. Det bästa är att man från början vet att den kommer att få ett lyckligt slut, så den behöver inte vara så bedövande sorglig trots att den är det. Jag är en sucker för lyckliga slut. Men att hon inte är den enda som har varit sjuk på det här viset, det blir jag så ledsen när jag tänker på.

Märkligt

Det är konstigt hur det kan vara. Ena stunden känns allt på topp och nästa stund är det tungt och jobbigt. Tur för mig att de tunga perioderna inte varar särskilt länge. Hehe. Men när någon annan inte mår bra? Det hatar jag. Då är jag ju maktlös, går inte att kontrollera någon annans tankar i vilken riktning de far. Men det finns en sak man kan göra: att be. Så jag ber och fortsätter att be; för glädjen och livet.

Jag tror jag måste göra slag i saken och skaffa mig en systemkamera så att jag kan flänga runt och ta bilder hela tiden. Jag är nämligen mindre nöjd med bildkvaliteten på det min lilla behändiga rosa sak åstadkommer. Men ska jag verkligen behöva hosta upp 20 lakan? Det känns lite hårt. Så mycket har jag inte ens sparat. Men jag lääängtar! Jag tänkter varje dag att "nu skulle jag haft en sån där bra kamera". Det kanske finns begagnade på blocket? Vilken idé!

Plantera lökar och slanga bensin

Puh. Trodde att jag skulle ha en föreläsning idag, men så blev det inte. Istället blev jag stående på väggrenen mellan Forsbacka och Valbo med bensinstopp och utan mobiltelefon. Världens snällaste taxichaffis kom och räddade mig när jag hjälplöst gick på vägkanten, lät mig låna hans telefon och skjutsade mig till Gävle. Vilken tur att det det finns sådana människor. För mig. Sedan kom pappa och hjälpte mig fylla bensin. Jag slapp både bärgningskostnad och parkeringsböter, vilket var tur i oturen. Vilken pärs! Efter det var jag så skärrad att jag helt enkelt åkte hem, fast först gjorde jag ett besök på en second-hand affär och skaffade tre terracottakrukor för 1:- styck. Sedan köpte jag lite vårlökar som jag planterade i krukorna, för att lugna nerverna liksom. Lyckat! Blev så glad för att de hade ekologiska tulpaner på blomsteraffären också, fast jag köpte inga. Sen städade jag och dammsög och var allmänt husmoderlig.
Fick hembakt bröd av farmor idag också; hon tyckte synd om mig när jag berättade om det misslyckade brödbaket igår. Imorgon ska jag iallafall vara helt ledig, bortsett från fotograferingen med musikalensemblen på eftermiddagen. Skönt...

Förresten har jag tagit fram min vårjacka idag. Jag njuter av att solen värmer!

Us

Regina Spektor är en av de mest genialiska människor jag vet. Hennes musik är inte av denna värld! Och jag blir alltid sprallig och på glatt humör när jag hör den eller ser en bild på henne. Dessutom är hon så sjukt snygg. Hon har världens ballaste stil. När jag reste runt i Nya Zealand spelade vi henne i vanen jämt och därför får jag typ bilder av berg och blå sjöar och gröna, gröna skogar på näthinnan när jag hör henne. Åh, jag svimmar! Att ett människa kan vara så bra.

Bild 1
Bild 2

Vårkänslor

Idag har jag dansat, bakat bröd och ätit rödbetor. Rödbetorna var goda, brödet blev dock lite misslyckat eftersom jag var tvungen att springa till dansen och fick lov att ta ut brödet lite för tidigt. Det blev kladdigt men jag åt av det ändå och nu har jag lite ont i magen. Men jaja. Följde Claras recept, älskar ju henne, men mådde lite dåligt över att jag misslyckades med vad som inte skulle gå att misslyckas med. Men vad gör det om hundra år liksom! Dansen gick jättebra och jag är så glad över att vi lyckats repa in den till slut. Nu ska jag lyssna på Lila Hibiscus. Jag älskar mitt liv. Mina strumpbyxor blir nedstänkta med smutsigt snöslask när jag optimistiskt promenerar i mina lågklackade femtitalspumps men vad gör det, för våren står runt knuten och jag har så många roliga projekt på gång.

Surrogatmödraskap är människohandel

Det är sjukt skrämmande att det blivit politiskt korrekt att vara positivt inställd till surrogatmödraskap. Både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna säger sig vilja utreda frågan och RFSL vill avskaffa lagen som förbjuder det.
När en surrogatmamma ställer upp "frivilligt", (helst utan att ta betalt) lovordas det och ses som ett stort framsteg för kvinnor och homosexuella män som därmed får möjlighet att få ett "eget" barn. När barnlösa par däremot åker till fattiga länder som Indien och Ukraina för att hitta en surrogatmamma talar man om den smutsiga och oetiska "surrogatindustrin" och hur hemskt det är att rika västerlänningar uttnyttjar utfattiga kvinnor.

Men vad är egentligen skillnaden?
De allra flesta västerländska surrogatmödrarna får ekonomisk ersättning. Då menar jag alltså inte några korvören- barnlösa par pungar ut miljontals kronor för att få en egen knodd. Och om det inte längre finns pengar inblandade, ja, då är surrogatmödraskapet (hör och häpna!) inte alls lika intressant.

Ett av de konstigaste argumenten för surrogatmödraskap är att det nuvarande förbudet (enligt RFSL)strider mot kvinnans rätt till personlig autonomi. RFSL vill att kvinnor ska ha rätt att sälja sig själva. Många tjejer går ju trots allt faktiskt och drömmer om att få sälja eller låna ut sig själva i några månader. Gud vad mysigt det skulle vara liksom! RFSL verkar ha missat hela tanken med prostitutionslagstiftningen: bara för att du har rätt att sälja din kropp, betyder det inte att det är okej för någon annan att köpa den. Det är också provocerande att RFSL låtsas att surrogatmödraskapet skulle vara något som hittats på för att gynna kvinnor, när det i själva verket är till för att göra det lättare att exploatera dem.

Ett annat argument för införa det altruistiska surrogatmödraskapet är att förhindra människor från att åka till länder som Ukraina och uttnyttja fattiga kvinnor där. Ja. Precis som man borde legalisera prostitution för att förhindra att folk åker utomlands och köper sex. Och öppna statliga bordeller för att minska våldtäkterna. Det spelar väl ingen roll att man i länderna som infört surrogatmödraskap åker utomlands som aldrig förr för att hitta en surrogatmamma.

Gayfrågan då? Jo, en legalisering av surrogatmödraskap skulle göra det betydligt lättare för homosexuella män att skaffa barn. Men till vilket pris då? Privilegiet att få barn kan inte sättas över kvinnors rätt till sina kroppar eller barns rätt att slippa onödigt lidande.

Men vem pratar om barnets rättigheter då? Vem har rätt att ta ett barn ifrån sin biologiska mamma vid födseln om det inte är nödvändigt? I surrogatmödraskapets fall är det ju inte fråga om någon bortadoption; barnet är redan innan det skapas förutbestämt att bli ifråntaget sin mamma och ammas inte.

Kvinnors kroppar är inte maskiner som bara är till för att producera barn. Barn är inte produkter som kan beställas och tillverkas. En livmoder är inget man bara kan "låna ut" i nio månader som man lånar ut lite mjöl eller en korgstol. En graviditet innebär alltid en risk och kan orsaka skada både fysiskt och psykiskt.

Surrogatmödraskapet har inte kommit till för att värna om vare sig kvinnor eller barns rättigheter; det har kommit till för att värna om vuxna människors rätt till biologiska barn.

Bilderna

Nej, gud så irriterande! Jag vill ju ha en snygg rak linje och ungefär lika storlek på mina bilder i bloggen. Jag blir så förvirrad av alla "pedagogiska" guider jag läser. Varför ska det vara så svårt! Hjälp!

Flitens lampa lyser

Gud så skönt att vara klar med hyllningstalet till skolan imorgon. Har ju inte haft en lugn stund på hela veckan! Jag hyllade second-handshopping, passande nog för mig som är en vintagenörd. Nu ska jag fira med att lyssna på P1. Imorgon ska jag fira med en solig vårpromenad och en munk, kanske. Och bara klä mig i vintagefynd!

Grym brud!

Jag blir så inspirerad av Clara. Hon är så himla fin och härlig! Jag blir sugen på att flytta norrut och bo i ett fint gammalt hus nära skogen och plantera en massa blommor när jag läser hennes blogg. Typ. Hon älskar hon ju ekologiska råvaror, second-hand och skönhetsvård, precis som jag! Dessutom har vi samma favoritparfym. Och hon gillar nejlikor, som ju är min favoritblomma. Och maaaat, såklart. Go girl! :)

ps. Hon är också feminist. Smart tjej det där.
Bilden är från hennes blogg.

Katastrof

Jag har blivit riktigt skrämd av det som hänt i Japan. Jag tror inte för ett ögonblick på kärnkraft och jag är oroad över vad som kommer att hända om människor fortsätter att bygga ut den. Halveringstiden på skiten är ju 100 000 år, bara det borde ju avskräcka, men nej då, vi kör på like there's no tomorrow. Jag bor gladeligen i ett hus med bergvärme, investerar i solceller och cyklar bara jag slipper radioaktiv strålning, kärnavfall och cancer. Kärnkraft är inte hållbart, det har ingen framtid. Det är början på slutet. Vi gräver vår egen grav.

Ursäkt

Jag är så förbenat trött i hela kroppeen och huvudet, vill bara lägga mig och sova, länge. Lika bra att erkänna att det inte kommer att bli några större bloggbedrifter idag, men ändå har jag så mycket att säga. Har så mycket att göra och så lite tid. Är inte stressad, men trött eftersom jag inte förstår hur jag ska hinna med allt jag måste göra. Äsch. Bäst att ta tag i Quintilianus nu.

Vila och återkoppling

Denna måndag dricker jag te, äter semlor och lyssnar på Lila Hibiscus i P1. Skönt att slippa stressa, träna, läsa, öva, åka, lyssna, skriva, ringa. Fast skriva kommer jag nog att göra ändå.
De är så fint att kunna unna sig allt det. Jag är tacksam.

Ögongodis

Jag älskar bloggerskan Miri. Hos henne samsas klarsynta, smarta och fräcka inlägg med poetiska, dimmiga vardagsiaktagelser. Men det är hennes bilder som gör att jag vill återkomma och bli inspirerad. De vibrerar av liv och utstrålar en sån magisk intimitet att det känns som att man blivit indragen i en sagovärld.

Se bara!

Tanke/dröm

 

Jag vill rekommendera radioföljetongen Lila Hibiskus som går på P1 just nu. Det är Tuva Novotny som läser boken som är skriven av Chimamanda Ngozi Adichie. Första gången jag hörde den på radio vart jag helt betagen, den är fullkomligt magisk. Lyssna på P1 måndag-fredag 11:35 eller på repriserna måndag-torsdag,fredag och lördag 19:35.
Eller gå in här.

Det är hemskt med i-landsproblem. Jag ligger här och tycker synd om mig själv på grund av längtan efter en ständigt uppdaterad blogg med massa bilder, som inte kan bli till på grund av bristande tillgång till bland annat dator och kamerasladd. Jag känner mig så jävla urlakad och less på allt. Och det är så så förjävligt det som händer i Japan. Tar det aldrig slut? Har människor inte lidit nog liksom? Nu har jag huvudvärk också. Och min fästmö svarar inte på telefon. Skit. Nu ska jag dricka vatten och stänga dörren.