Att börja leva

Jag älskar att våren har börjat komma mer och mer, att solen värmer och att löven börjar spricka ut. Jag älskar ukten av fuktig jord och alla sköra vårblommor; pärlhyacinter som jag haft på min fönsterbräda, krokus, tulpaner och tussilago. Jag älskar det kalla ljuset som fyller hela dagarna. Men jag är så trött. Kanske är det en reaktion på att jag knappt haft en stund att samla tankarna de närmaste veckorna på grund av allt jobb med musikalen. Jag tror inte det är vårtrötthet direkt. Men jag känner ett enormt behov av att vila och tar långa tupplurar mitt på dagen, trots att jag både ätit och varit utoms. Det måste ha varit stressen med musikaljobbet. Jag mår dåligt över att inte ha orkat höra av mig till vänner, men jag har knappt haft tid för mig själv de närmsta veckorna. Tur då att dagarna blir längre, jag hoppas att jag ska bi lite piggare och få mer ork. Jag tycker att livet är så härligt just nu, och om jag bara kunde hitta kabeln till min kamera, ja då skulle det vqrq fulländat. Haha. Livet känns lätt just nu.